Återvinningshemmets misär
Jag har följt ett fall av självvald fattigdom. Mannen ifråga är i sjuttioårsåldern och har en god pension med kinesiska mått mätt. Han har varit chef inom en statlig organisation och bor i en äganderätt i ett flerfamiljshus där flera av grannarna har högstatusyrken. Hans nuvarande sysselsättning är återvinning, det vill säga att tillvarata, sortera och sälja material från avfall. Dock lagrar han avfallet i och utanför sin lägenhet. Jag inte sett honom handla mat men det han äter tillreds med vatten från tappkranen på gården.
Mannen har en hemmavarande son i fyrtioårsåldern. Han missköter sin hygien, har centimeterlånga krokiga naglar och uträttar ibland sina behov sittandes på huk på gräsmattan utanför lägenheten. Han är skygg, undviker ögonkontakt och stundom letar även han i soptunnorna.
Mannen har även en dotter men hon bor på annat håll med sin familj. Där bor också mannens fru eftersom han inte ger henne mat och pengar. Kvinnan har ingen pension, istället måste hon bli försörjd av andra, nu av sin dotter. I gengäld tar hon hand om sina barnbarn och utför hushållsarbete.
Mannens beteende väcker uppmärksamhet. För några månader sedan gjorde de lokala myndigheterna en tvångsinsats genom att tömma lägenheten på gods. Stämningen blev laddad och mannen blev mycket arg över interveneringen i hans livsföring. Han uppmanades att upphöra med återvinningen, ett beslut som kungjordes med ett formellt dokument vid entrén till bostadsområdet. Mannen ändrade beteende men återgick sedan till gamla vanor.
Det har brunnit två gånger i hans lägenhet. Efter den senaste branden, som var häromveckan, tömdes lägenheten ännu en gång med hjälp av myndigheterna. I samband med detta togs sonen in på sjukhus. Dessutom återvände mannens fru för att städa och tvätta kläder. Efter några dagar lämnade hon lägenheten. Idag samlar mannen avfall igen.
Myndigheters livsstilsintervenering. Foto: © Mats Sundin, 2016.
Särbos hushållsarbete. Foto: © Mats Sundin, 2016.
Hur kan man förstå fallet? Utgångsläget är att mannen har pension och att det är fråga om om självvald fattigdom eftersom ”riktig” fattigdom inte är självvald. Hans handlande kan ses ur flera perspektiv. Här är några: Först friheten att vara självständig och kunna ägna sig åt det man vill. Sedan det socio-ekonomiska, att dels ta avstånd från försörjningstvånget dels bo och leva gratis genom att satsa på återvinning. Därefter det ideologiska, att verka för ett hållbart samhälle genom att dels återvinna avfall dels i handling predika för hållbarhet. Slutligen det psykologiska, dels viljan att ta tillvara dels njutningen av att finna något som kan omsättas till pengar.
Till sist, trots flera goda avsikter förefaller drivkrafterna leda till återvinningshemmets misär med sociala konsekvenser som följd.
