Den tillåtna barnagan i Kina påstås minska
Många av dagens vuxna har i sin barndom fått stryk av sina föräldrar, bland annat när de inte hade presterat tillräcklig bra i skolan. Exempel på föräldravåld är slag med matpinnar och andra tillhyggen, att stå på knä på tvättbrädor och till och med att vara bakbunden vid en stång, inomhus, och där bli pryglad under tortyrliknande former, detta så sent som på 1980-talet.
Även flera av dagens ungdomar har fått kroppsstraff av sina föräldrar. Men barnagan har minskat till följd av ettbarnspolitiken eftersom föräldrar värnar om sitt enda barn, förklarar en av mina studenter, och tillägger att barnagan var vanligare förr då barnkullarna var stora. Utan att dra några förhastade slutsatser bör det tilläggas att Kinas minoritetsbefolkning av idag, som Miao, Buyi med flera grupper, inte omfattas av ettbarnspolitiken utan tillåts ha flera barn enligt den kinesiska minoritetspolitiken.
Mot bakgrund mot uppfattningen om att aga/stryk/misshandel inte gör människor bättre ställde jag ett par frågor till en kinesisk bekant: Varför är barnaga inte förbjudet i lag i Kina? Varför saknar barn juridiskt skydd mot misshandel? Svaret blev först en motfråga: vem omhändertar barnet om mamma och/eller pappa får fängelsestraff? Svaret är att myndigheterna gör det inte, istället måste far- och morföräldrar ta hand om av barnet - om det nu finns någon villig äldre. Annars får barnet sköta sig själv och blir att lida kanske än mer än tidigare. Detta kan liknas vid en vårdnadsparadox - när rättsväsendets ingripande kan försämra livsvillkoren för brottsoffren - i landet där familjen är välfärdsgaranten alldenstund staten har en undanskymd roll i fråga om vad som är bäst för barnet. I andra länder, som i Sverige, Danmark och Norge, är graden av defamiljariseringen högre, det vlll säga frigörelsen från familjeberoendet: i detta fall en högre samhällelig genomslagskraft av förbud mot aga av barn.
