matssundin.blogg.se

I QianXi invigdes häromdagen första etappen av ett förortsbygge. Den totala budgeten är ca 200 miljoner yuan (plus 10 procent i kr) och fullt utbyggt kommer här att bo ca 20 000 personer fördelade på omkring 5000 ägarlägenheter i både låg- och höghus. Här byggs också affärs- och företagslokaler, skolor och idrottsplatser, men inga hyreslägenheter eftersom det är ett marginellt fenomen i Kina.

 

Det byggs enbart stora ägarlägenheter, 100-125 kvm, om 3-5 rum och kök, eftersom flergenerationsboende är en etablerad hushållsform. Tanken är att hushållen ska bestå av 3-4 generationsboende, det vill säga far- eller morföräldrar, barn, barnbarn och ibland även barnbarnsbarn. Anledningen är att det kinesiska samhället bygger på att familjen/släkten, inte staten eller marknaden, är garanten för individens välfärd i ord av boende och äldreomsorg. Det är också en flergerenationsangelägenhet att köpa en lägenhet eftersom köpet ofta medfinansieras av far- eller morföräldrar: det är ju där de ska bo och bli omhändertagna på äldre dagar. 

 

Förorten är unik för Kina. Det är första gången som det byggs ägarlägenheter för vitt skilda sociala kategorier inom ett och samma område: statligt subventionerade lägenheter åt sämre bemedlade landsbygdsbor som förväntas flytta in till staden, samt marknadslägenheter åt bättre bemedlade. Priset på de subventionerade lägenheterna är 1300 yuan/kvm och för marknadslägenheter är lägsta priset 2460 yuan/kvm. Visserligen är QianXi ingen storstad men lägenhetspriserna ska jämföras med Guiyang, huvudstaden i provinsen, där en nybyggd lägenhet kostar 4800 yuan/kvm eller mer beroende på läge och våningsplan. 

 

Som tidigare nämnts byggs lägenheter, omkring 1000, för povra landsbygdsbor som väntas flytta in till staden. Dessa ska rekryteras på flera sätt: staten ger varje individ en engångssumma om 12 000 yuan, d v s 60 000 yuan om familjen består av 5 personer. Dessutom får de behålla sin egendom på landsbygden, de får till och med statligt stöd för skötseln, detta till skillnad från andra fall då staten har löst in egendomen. I dessa fall av inlösning har hushållen fått flera hundra tusen yuan, med följden att många av de nyrika har lagt pengarna på bilar och spel. 

 

Allt detta detta och mer därtill fick jag och sex studenter från Guizhou universitet ta del av som inbjudna gäster till förortsinvigningen. Vi blev inbjudna av flera skäl: vi kommer från provinsens största och mest betydelsfulla universitet; det finns en önskan, nästan ett krav, på att utexaminerade studenters kunskaper ska omsättas till praktiskt handlande inom företag, stat och förvaltning; att det ska byggas en skola i området där "nybakade" studenter kommer att erbjudas arbete; samt sist men inte minst en önskan om forskning om äldre människors livskvalitet.

 

Många landbygsbor beundrar stadslivet men många av de äldre har aldrig varit på en bank eller på ett sjukhus. Därför kommer utbildningen av inflyttarna att bli omfattande. I så kallade "migration training schools", där varje individ får 3000 yuan till sin utbildning, ska de förvärva färdigheter i att läsa och skriva, hur man skaffar sig ett arbete, vad som är skillnaden mellan urban och agrar livsstil, hur man hanterar sina pengar, mm.

 

Men det finns också orosmoln över denna "ecological migration". Arbetstillfällen är ett. Därför har stadsplanerarna byggt lokaler åt företag i källarna till migranterna hus så att de kan erbjudas arbetstillfällen på plats. Ett annat orosmoln är barnens skolor: det är inte ovanligt att föräldrar i bättre bemedlade familjer inte vill att deras barn ska gå i samma skola som barn från sämre bemedlade familjer, i detta fall barn från landsbygden, något som kan försvåra försäljningen av nyss nämnda marknadslägenheter. Trots problembilden är ändå nyckeln till framgång hur landsbygdsmigranterna ska kunna kombinera framtiden i staden med sin historia och sina rötter.   

 

Avslutningsvis finns det likheter mellan QianXi och Sverige vad gäller med statligt subventionerade bostadsbyggen för en pover befolkning. Det påminner starkt om den svenska välfärdsmodellen och särskilt då om Miljonprogrammet då en miljon lägenheter byggdes 1965-1974. Det var då som Fattigsverige blev Välfärdssverige. I staden QianXi genomförs alltså ett välfärdsbygge som kan bli ett gott exempel för resten av Kina. Nästa goda exempel skulle kunna vara bygget av hyreslägenheter med låga månadskostnader.