matssundin.blogg.se

Utanför låg- och mellanstadieskolorna här i Guiyang, Kina, ser man vid skoldagens slut allt som ofta kvinnor med plakat med text och telefonnummer (se bild). Vad gör de här? Svaret fick jag av en bekant. Han sade att de är WuTouBan, barnskötare, som söker kunder åt sin uppdragsgivare: de är anställda av ett företag som har till uppgift att hämta och lämna skolbarn vid lunch och middag, ta dem tryggt och säkert till en lägenhet i närheten och där ge dem mat, vila och läxhjälp. Allt mot en ersättning av ca 600-1000 yuan(kr)/månad beroende på servicenivå.

 

Dessa barnskötande WuTouBan och elevomsorgens entreprenörer ska ses mot bakgrund av att skolbarn inte får lunchmat i skolan, att lunchrasten är mellan 12-14:30, att föräldrarna arbetar från tidig morgon till sen eftermiddag och att barnens far- eller morförälder inte finns i närheten eller vill ta hand om sina barnbarn. Barnen, ibland upp till 20 st, tas alltså till och från en lägenhet i närheten av skolan där de hämtas av föräldrarna efter arbetsdagens slut. I ett fall, här i HuaXi, finns cirka 10 lägenheter i närheten av en skola, vilket gör att intäkterna för en företagare kan uppgå till ca 20 000 yuan(kr)/månad. Dessutom är det ett stort elevunderlag: i varje låg- respektive mellanstadieskola går cirka 600 elever fördelade på 200 per årskull och uppemot 100 per klass.

 

Elevomsorgen skiljer sig åt mellan stad och land. I städerna får, som framgått ovan, föräldrarna själva ta fullt ansvar för sina barn, bl a genom att köpa omsorgstjänster av barnskötande WuTouBan. På landsbygden tar staten ett större ansvar. Där får skolbarnen lunchmat och vila i skolan, och det finns också internat där barn med lång skolväg kan bo under veckorna. Idag får dessa barn motorcykelskjuts av föräldrarna, igår fick de gå de till fots.

 

Sammantaget gav samtalet om den triviala skylten med text och telefonnummer mig nya kunskaper om det kinesiska samhället. Vill minnas socialpsykologen Johan Asplunds rader i boken "Om undran inför samhället": att problematisera verkligheten är det första steget på vägen till kunskap, och det är ett steg som omöjligt kan överhoppas.